Gustav Ejstes

Åh, hör på honom. Den sammetslena rösten. De isblå ögonen, mjuka lockarna, och djupa smilgroparna. (Det sista hämtade jag från ett väldigt fint minne).

Ack, så låtsaskär jag varit i den mannen. Ryser nästan till när jag tänker tillbaka på det... En väldigt fin tid, ändock. Ungdomens vackra dagar. Lycka i en alldeles särskild skepnad.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0